Emetofobi (kräkfobi)

Emetofobi är en s.k. specifik fobi. Diagnosen innebär en uttalad och intensiv rädsla eller ångest inför att må illa eller kräkas.

Exakt vad man är rädd för kan variera, och det kan t.ex. vara att själv kräkas, att se andra kräkas eller att kräkas bland andra människor. Personer med emetofobi använder sig av särskilda beteenden, s.k. säkerhetsbeteenden, i syfte att minska risken för att hamna i en fruktad situation. Det kan t.ex. handla om att använda handsprit, ta läkemedel, ta reda på om andra är sjuka, alltid ha med sig en påse eller se till att ha sällskap. De flesta har också ett aktivt undvikande av vissa föremål eller situationer som skulle kunna utlösa rädslan. Det kan vara att man undviker t.ex. viss mat, alkohol, personer som varit sjuka, offentliga toaletter, sjukvården, särskilda platser, kollektivtrafik eller graviditet. För att man ska kunna få diagnosen emetofobi behöver rädslan vara överdriven, ihållande (6 månader eller längre)och leda till en funktionsnedsättning socialt, i arbete eller andra viktiga livsområden. 

Uppkomst och förlopp

Det är osäkert exakt hur många som drabbas av emetofobi, både p.g.a. att det saknas forskning och att tillståndet verkar vara underdiagnosticerat. De flesta med emetofobi märker av symtomen redan under tidig ålder, och en del minns en eller flera utlösande händelser. Det är ovanligt emetofobi går över av sig självt, men genom rätt behandling kan man bli fri från besvären.

Behandling

Innan det blir aktuellt med behandling träffar man läkare och psykolog för bedömningssamtal. Det är viktigt att säkerställa att det handlar om just emetofobi, och att det inte finns andra problemområden som behöver behandlas i första hand. Vanlig samsjuklighet vid emetofobi är bl.a. tvångssyndrom (OCD) och hälsoångest.

Den behandling som har bäst vetenskapligt stöd, och som rekommenderas i Stockholms Läns Landstings vårdprogram är Kognitiv beteendeterapi (KBT) som är särskilt anpassad för specifik fobi. Det saknas stöd för att läkemedelsbehandling är till nytta för patienter med specifik fobi.

KBT vid emetofobi

Behandlingen börjar med att man får lära sig mer om diagnosen och vad som håller problemen vid liv. Man får kartlägga sina egna symtom och formulera mål som en grund för att planera vad behandlingen ska innehålla. Därefter påbörjas arbetet med exponering, som är behandlingens centrala och mest verksamma del. Exponering innebär att på ett strukturerat sätt utsätta sig för det som man är rädd för. Syftet är att få ny information om vad som faktiskt händer om man avstår från undvikande och säkerhetsbeteenden. För att behandlingen ska vara effektiv är det viktigt att man exponerar sig även mellan träffarna. Som patient behöver man träna aktivt och avsätta tid för att utföra hemuppgifter som planeras i samråd med behandlaren. Mot slutet av behandlingen görs en plan för hur man ska arbeta vidare på egen hand för att vidmakthålla de framsteg man gjort.

Behandling vid Ångestenheten

Vid Ångestenheten erbjuds KBT i grupp för personer med emetofobi. Gruppen består av ca 8 deltagare som träffas 3 timmar i veckan, vid sammanlagt 10 tillfällen. Gruppformatet innebär att du som patient har möjlighet att träffa andra med liknande besvär och dela erfarenheter av att gå i behandling.