Litiumbehandling

Information till dig som behandlas med litium (Lithionit®, Litarex® eller Litiumkarbonat®). Litium kan både användas som akutbehandling vid mani och depression och för att motverka återfall i maniska och depressiva skov.

Behandlingen

Litium ges i tablettform. Den vanligaste tabletten är Lithionit® depottablett 42 mg. Dosen styrs utifrån litiumkoncentrationen i blodet vilket föranleder regelbunden blodprovstagning för att kontrollera att nivån ligger rätt. En för låg nivå medför sämre eller utebliven effekt av behandlingen medan en för hög nivå ökar risken för biverkningar och kan vara skadlig. Innan behandlingen inleds tas blodprover för att kontrollera njurfunktion, saltbalans, sköldkörtelfunktion och bisköldkörtelfunktion. Ofta kontrolleras också ett EKG för att undersöka hjärtfunktionen.

I normalfallet inleds behandlingen med en depottablett Lithionit® 42 mg morgon och kväll i en vecka. Därefter kontrolleras litiumkoncentrationen i blod 12 timmar efter senaste dos. Koncentration bör ligga mellan 0,5-0,8 mmol/l men kan behöva uppgå till 1,0 mmol/l. Har du inte uppnått målkoncentrationen ökas dosen och du får kontrollera litiumkoncentrationen på nytt efter en vecka. När du uppnått målkoncentrationen glesas provtagningen successivt ut till var fjärde månad.

Viktigt att tänka på

• Litiumtabletterna ska sväljas hela och kan tas tillsammans med måltid för att minska risken för magbesvär.
• Ändrade kostvanor och ändrat saltintag kan påverka behandlingen. Kaffe eller te i större mängder kan öka utsöndringen av litium (och därmed minska koncentrationen i blodet).
• Koncentrationen av litium kan öka om du kräks, har långvarig diarré, svettas mycket, har hög feber eller råkar ut för vätskeförluster av annan orsak. Hoppa då över dina litiumtabletter och kontakta din läkare för att avgöra om dosen behöver justeras.
• Litium ska inte kombineras med antiinflammatoriska läkemedel såsom ibuprofen, voltaren, diklofenak eller acetylsalisylsyra. Detsamma gäller vissa blodtrycksläkemedel. Informera alltid din läkare om att du står på litium innan du blir insatt på ett nytt läkemedel eller när du läggs in på sjukhus.
• Om du planerar att bli gravid eller blir gravid under pågående litiumbehandling - kontakta din läkare omgående för att göra upp en individuell behandlingsplan.

Biverkningar

I början av behandlingen förekommer ibland biverkningar som i de flesta fall avklingar efter några veckor. Vi rekommenderar att du skriver ned eventuella biverkningar du drabbas av – återkommer dessa senare kan du behöva kontrollera litiumnivån så att denna inte ligger för högt. Biverkningar av litium är nästan alltid dosberoende och kan motverkas genom dossänkning.

Vanliga biverkningar är ökad törst och ökade urinmängder, darrhänthet, viktökning, sköldkörtelpåverkan (vanligast i början av behandlingen), diarré, illamående och magont (vanligast i början av behandlingen), bensvullnad, acne, ofarliga EKG-förändringar, muskeltrötthet och nedsatt koncentrations- och reaktionsförmåga. Mer ovanliga biverkningar är muskelsvaghet, övergående Parkinsonliknande symptom, psoriasis, mer allvarliga EKG-förändringar och huvudvärk.

Litiumförgiftning

Litiumförgiftning är mycket ovanligt vid välskött litiumbehandling men kan uppkomma om du skulle få i dig för många litiumtabletter eller om litiumkoncentrationen skulle stiga av andra orsaker såsom uttorkning eller njurpåverkan. Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom som kan orsakas av litiumförgiftning och omedelbart kontaktar läkare om något av dessa skulle drabba dig:

• Slöhet och sömnighet
• Kraftiga skakningar i händerna
• Ryckningar i underkäken
• Andra muskelryckningar
• Ostadig gång
• Sluddrigt tal
• Diarré och magsmärtor
• Illamående
• Förlamningskänsla i benen